Vi valde länge mellan olika raser, slutligen stod det mellan Engelsk Springer Spaniel och Irländsk röd setter.
Vi hittade en kennel i Lindesberg Winner Ghost som födde upp Springer. Några samtal mig och kennelägaren emellan och vi stod i kö till en valpl.
Jag ville ha en svat/vit hane, Jonas ville helst ha en tik. Men som vi sa så spelar det ingen roll bara vi får en valp.
Denna kull var beräknad till 1 april 2002. Ringde upp Susanne på kennel Winner ghost någon vecka efter kullen fötts och tyvärr var alla valparna tingade men dom skulle ha oss i åtanke om det blev något återbud eller om någon av dom andra kennlarna dom samarbetade med hade några valpar över.
Jaja så kan det gå....
Någon dag senare ringde Susanne upp mig och sa att det fanns två valpar kvar pågrund av oserioösa köpare:( tur för oss iof:D
Så vi bestämde träff när valparna var 4 veckor och fick välja mellan två tikar, Vita/leverfärgade två korvar låg och sov i en låda i ett rum avskilt från dom andra så vi fick välja i lugn och ro:)
Tog en valp och hon naffsade sög och grejade med mina fingrar, hon tultade fram mellan mig och Jonas. Tog upp henne i famnen och där somnade hon tryggt:)
Det va jättesvårt men Hans ägaren försäkrade att den valpen vi inte valde skulle få ett bra hem så välj den ni känner mest för. Ja lite svårt va det dom va bara 4 veckor.... Men det blev den som somnade i min famn. Hans frågade om vi valt något "eget"namn och då hade Jonas hört ett namn på radio som han tyckte va fint Shakira. Nu i efterhand tror jag han sett henne först och gillade det han såg ;) haha
Winner Ghost Jolly Sunrise.
Här är vi och hälsar på andra gången och då är hon 6 veckor:) Mycket vassa valptänder!
Någon vecka senare fick vi ett samtal om vi kunde komma och hämta Shakira? Mamman diade inte längre och dom åt foder och drack välling.
Ja, absolut! Så vi införskaffade det rekomenderade fodret, köpte välling halsband och koppel och såklar leksaker och godis:)
Dagen vi hämtaade henne förändrade vårat liv föralltid<3
Hon skrek hela vägen från Linde och hem till Frövi och kissade ner mig flera gånger.
Men hon fann sig snabbt tillrätta hemma:)
Lilla lurvtuss<3
Livet med hund är inte alltid en dans på rosor men jag måste säga att vi hade en otrolig tur med Shakira!! Hon var så lätt att ha och göra med. En riktig sällskaphud:)
Men full i bus och älskade mat:))
Kommer ihåg en gång när jag var på Granngården och skulle köpa mat, det rullade fram en man i rullstol och frågade om han fick hälsa på henne. Ja sa jag lite tveksam till hur hon skulle reagera på rullstolen? Men det hade jag inte ens börjat fundera över! Hon ställde sig på bakbenen och la upp frambenen på hans ben. Han var uppväxt med Springer den mysigaste familjehund han någonsin haft:) och det kan jag absolut hålla med om.
Husses hund:)
Bada va hon skeptisk till fram tills hon va året sen gick det inte att gå förbi vatten utan att nån del skulle i:)
När vi närmade oss badplatser skrek hon av lycka!
Det bästa va att hoppa från bryggor:) datumet stämmer inte helt;)
Kira var alltid med oss efter den tuffa starten med att inte gilla åka bil vände det till något av det bästa hon visste. Stod bilen parkerad med öppen dörr låg hon till 100% där och sov hårt!
Katten va en rolig kompis i lagom storlek när man är lite valp:)
Hon fann sig i det mesta;)
Husse och Kira<3 bästisar.
Kisse funkar även som huvudkudde när man blivit lite större:)
Crosshund:)
Letar godis!
Va? är jag ingen katt????
Det finns alltid plats hos husse hur stor man än är<3
När barnen kom var hon så underbar, men hon fick alltid vara med oavsett hur trångt det var i badrummet, hur lite plats det var i sängen om någon fick sitta på henne i soffan... alltid fick hon vara med och det tror jag gjorde att hon accepterade barnen. Dom klättarde över henne när hon låg på golvet, blev dom jobbiga reste hon sig och gick och la sig där dom inte kom åt henne;)
Hon har ätit x antal bajsblöjor legat rättplacerad under bordet;)
Och hittade sin plats bredvid barnen när dom insåg att det var så rolig att hon åt det dom gav henne!
Många långa promenader, massor av bad och någon agilitytävling klarade vi av.
Sen blev Kira tjock, hur vi än kämpade med bara light mat och motion så gick hon inte ner.... diagnosen var stuma! Hon fick tabletter så hon kunde leva ett normalt liv och det gjorde hon. Sen opererade vi bort livmoderna på henne det gick på försäkringen som tur var för den var vattenfylld!
Efter det fick vi ett par år tillsammans innan hon blev dålig;(
Det började i september när vi va på semester så sa svärmor att hon börjat kissa inne... sen va hon så trött. Vi kom hem det belv bättre, såklart det var protest att vi (speciellt husse) var borta så länge. Men sen gick det någon månad och Kira fick en böld på bröstet som va som en stor knytnäve.....
Kom ihåg när Jonas ringde han hade jobbat natt och väcktes av Kira vid 8.00 hon kom inte till ro, verkade ha ont. Dom tog en tur i bilen som hon älskar och kom förbi mitt jobb. Hon lyfte inte ens på huvudet och hälsade som hon brukade.... det fanns ingen val. Vi ringde veterinären och fick en tid 15.15 samma dag.
Jag jobbade en stund till åkte och hämtade barnen vi kom hem hon och Jonas låg i soffan och han sa att hon mådde så dåligt. Barnen kramade och pussade hejdå och vi grät tillsammans, jag körde barnen till pappa. Sen lyfte Jonas in henne i bilen och vi åkte till veterinären Ann-Sofie här i Frövi. Kira tyckte aldrig det var roligt att vara hos vet. den här gången gick hon okopplad in till vet och sedan in i behandlingsrummet. Där la hon sig på golvet och vi satt hos henne när hon tog sitt sista andetag.....
Det var det hitills jobbigaste jag tagit beslut om men vet sa att vi gjorde helt rätt hon mådde inte bra....
Så med det i tanken att vi gjort rätt sa vi hejdå<3
Jag hoppas innerligt att vi gjorde rätt och nu har hon det bra! Men denna saknad är så enorm emellanåt saknaden är så stor....Jag saknar hennes hårtussar i sängen allt grus som låg nere vid fötterna, saknar hennes snakande och tilloch med hennes skällande....
Du har en stor plats i mitt hjärta! Saknar dig så min älskade lurvtuss<3
Här kommer bilden på min finaste hockeykille<3
Är precis hemkommen från Kungsör, FFIK Team04 spelade poolspel denna söndag förmiddag.
Måste erkänna att det tog emot när klockan ringde imorse, egentligen skulle jag jobbat men jag tog semester så tidigt en semester dag ringer klockan och jag skulle gärna legat kvar.... Men vi fick på oss kläder och lite frukost i magen! Sen bar det av till Fellingsbro samling 7:45! Det är tidigt!!!
Fick besked om att det var två sjuka och inga 03:or som kunde täcka upp för dom hade oxå match idag!
Men men vi rullade mot Kungsör. Fyra matcher mellan 9-11. Dom spelar 1*18 min och med tutbyten 1.5 min. Ffik hade två avbytare. Dom kämpade så väl sig genom alla matcher men tyvärr förluster i alla 4:( men som målisen sa: vi är inte här för att bara vinna utan ha kul!!! Och så är det:) killarna hade det kul och kämpade men orken och viljan började tryta mot slutet! Dom är ju bara 8-9 år och det tar på kropparna att inte få någon längre vila. Jonte gjorde ett mål!! Superduktig tycker ju jag som partisk förälder;)
Det tråkiga i det här att en person med anknytning till laget sa i omklädningsrummet efter sista matchen att det här va 4 matcher 4 förluster! Tycker ingen av er gjorde någon bra insats:( sämsta som den sett dom spela!
Jag blev så paff så jag fick inte ett ord ur mig! Och Jonas blev så arg så han fick bita sig i tungan för att inte säga något dumt till personen ifråga.
Dom här killarna som kämpat så väl! Dom är 8-9 år med en stor lust att spela hockey och har kul!
Klart man deppar ihop när man inte har någon ork och ligger under! Men man säger inte så åt små barn men en önskan att spela hockey och ha kul!!!
Vi pratade med Jonte i bilen på väg hem och sa att det som sas får stå för den personen! Vi tycker han gjorde en bra insats på poolspelet och han tyckte oxå det:)
Jaja nog skrivet om det! Nu har jag fått ur mig det;) nu ska jag ner i källaren och kolla i frysboxen, vi får hem en halv ko i em så det måste ju finnas plats:)
//Cissi
Min finaste hockeykille<3
