Brandmän brandfruar brandmansbarn och utryckningar.
Inatt eller tidigt i morse fick Jonas larm, först kom ett förlarm om brand. Sen kom själva larmet, BRAND I BYGGNAD.
Dagen före julafton var Jonas iväg på ett brand i byggnad larm som tyvärr inte gick så bra, för personerna som bodde gick det bra för dom klarade sig med livet i behåll men vad jag läste i tidningen strök en hund och två katter med och alla deras tillhörigheter!!!! Så tragiskt:(
Detta larm inatt fick mig att tänka lite jag har svårt att somna om när ett larm gått och Jonas åker iväg....
Som brandman står man till samhällets förfogande med sitt eget liv som insats ibland:( dom går in där ingen annan går in och räddar liv!
Varje dag dygnet runt året om finns dom som en räddare i nöden.
Dom räddar tar om hand och stöttar vid olika olyckor och incidenter. Dom räddar det dom går att räddas vid brand.
Jonas är utbildad rökdykarledare nu, det innebär att han har radiokontakt med dom "gubbar" som går in vid en brand och räddar och släcker. Jonas har då ansvar för dessa modiga gubbar se till så dom inte utsätts vid fara, att dom har vatten och hans ska vara beredd att rycka in om det händer dom något. Dom som är inne gör ett jättejobb med att släcka och rädda med sitt liv som insats!
När det går ett larm måste det kännas konstigt för en brandman....
Dom får ju ett adrenalinpåslag det är något på gång! Samtidigt som man vill att medmänniskorna ska vara skonade från olyckor och bränder är det ändå deras jobb som ger en kick varje gång sökaren piper.
Som anhörig till en brandman är man alltid orolig när det går ett larm. Ja det beror på vad det är men!!! Ett automatlarm på ett företag, boende mm kan vara skarpt läge där dom utsätter sig själv för fara!
Jag vet på ett ungefär när det är automatlarm hur lång tid det tar innan Jonas är tillbaka! Överskrider det tiden börjar man fundera!
Det värsta är att inte veta NÄR och OM han kommer hem igen....
Vi har två barn som är väl inkörda i brandmanna livet! Men även där är det mycket oro och många frågor: vart är det larm? Brinner det? Vad gör dom? När kommer pappa hem? Kör pappa brandbilen? Alla dessa frågor kan inte jag svara på så det gör det hela svårare när man sitter med två oroliga lite nyfikna pojkar som ser upp till sin pappa och hans kollegor.
Det är en sådan lättnad när Jonas kommer hem och säger att allt har gått bra! Som imorse:)
När Jonas åkt kom minstingen 6 år in och la sig och sa att pappa väckt honom:) sen låg vi och pratade om att han va iväg, som tur va kom han snart hem igen så branden i byggnad visade solig vara aska som återantänt i sin askhink! Tänk på era egen säkerhet gott folk och var rädda om er för trots allt vill Jonas med kollegor egentligen inte träffa er i en skarp situation! Men behövs det så finns dom där för ER!
GOTT NYTT ÅR!!!!
Dagen före julafton var Jonas iväg på ett brand i byggnad larm som tyvärr inte gick så bra, för personerna som bodde gick det bra för dom klarade sig med livet i behåll men vad jag läste i tidningen strök en hund och två katter med och alla deras tillhörigheter!!!! Så tragiskt:(
Detta larm inatt fick mig att tänka lite jag har svårt att somna om när ett larm gått och Jonas åker iväg....
Som brandman står man till samhällets förfogande med sitt eget liv som insats ibland:( dom går in där ingen annan går in och räddar liv!
Varje dag dygnet runt året om finns dom som en räddare i nöden.
Dom räddar tar om hand och stöttar vid olika olyckor och incidenter. Dom räddar det dom går att räddas vid brand.
Jonas är utbildad rökdykarledare nu, det innebär att han har radiokontakt med dom "gubbar" som går in vid en brand och räddar och släcker. Jonas har då ansvar för dessa modiga gubbar se till så dom inte utsätts vid fara, att dom har vatten och hans ska vara beredd att rycka in om det händer dom något. Dom som är inne gör ett jättejobb med att släcka och rädda med sitt liv som insats!
När det går ett larm måste det kännas konstigt för en brandman....
Dom får ju ett adrenalinpåslag det är något på gång! Samtidigt som man vill att medmänniskorna ska vara skonade från olyckor och bränder är det ändå deras jobb som ger en kick varje gång sökaren piper.
Som anhörig till en brandman är man alltid orolig när det går ett larm. Ja det beror på vad det är men!!! Ett automatlarm på ett företag, boende mm kan vara skarpt läge där dom utsätter sig själv för fara!
Jag vet på ett ungefär när det är automatlarm hur lång tid det tar innan Jonas är tillbaka! Överskrider det tiden börjar man fundera!
Det värsta är att inte veta NÄR och OM han kommer hem igen....
Vi har två barn som är väl inkörda i brandmanna livet! Men även där är det mycket oro och många frågor: vart är det larm? Brinner det? Vad gör dom? När kommer pappa hem? Kör pappa brandbilen? Alla dessa frågor kan inte jag svara på så det gör det hela svårare när man sitter med två oroliga lite nyfikna pojkar som ser upp till sin pappa och hans kollegor.
Det är en sådan lättnad när Jonas kommer hem och säger att allt har gått bra! Som imorse:)
När Jonas åkt kom minstingen 6 år in och la sig och sa att pappa väckt honom:) sen låg vi och pratade om att han va iväg, som tur va kom han snart hem igen så branden i byggnad visade solig vara aska som återantänt i sin askhink! Tänk på era egen säkerhet gott folk och var rädda om er för trots allt vill Jonas med kollegor egentligen inte träffa er i en skarp situation! Men behövs det så finns dom där för ER!
GOTT NYTT ÅR!!!!
Kommentarer
Postat av: Anonym
Va fint du har skrivit Cissi. Jag har ju själv varit brandmans barn så jag vet hur dina barn känner det. Oron som dyker upp varje gång larmet drar igång. Minns att nätterna va värst. På min tid så ringde telefonen vid larm vet inte om det gör det fortfarande men jag vill lova att hela huset stod givakt när telefonen började tokringa mitt i natten. Jonas och alla dom andra gör ett kanonjobb, och med tanke på hur mycket tid dom binder upp för jour m m och den usla lilla lön dom får för sin kanoninsats så ska vi vara glada för dom män som ändå kämpar för allas vår säkerhet. Kram på dig!
Svar:
Zizzismurf
Postat av: Tommy
Riktigt bra skrivet Cissi. Bra jobbat
Svar:
Zizzismurf
Trackback